När trädgården blir livselixir

Min första tanke var ”Shit! Vi har köpt ett hus! Med trädgård!”. Missförstå mig rätt, jag älskade huset från första stund jag såg det. Helt plötsligt föll alla livets pusselbitar på rätt plats. Huset är perfekt, och det som inte är perfekt det kan vi fixa. Ja, alltså, medaljongtapeter från 70-talet är inte riktigt min melodi, men det är lätt åtgärdat.

Detta är huset jag drömt om utan att veta om det. Det är så många små fragment som plötsligt strålat samman och blivit till ett färdigt pussel med alla drömmarna. Lugnet som råder över huset är fantastiskt, ett bra område, cykelavstånd till både skog och vatten. Dessutom precis så där lagom långt till grannarna för att jag inte behöver höra vartenda ord i grannarnas samtal som det var i stan.

En ljuvligt vacker uppvuxen trädgård

Sedan råkade det vara en underbar trädgård till huset. Bertil och Anita, de tidigare ägarna, har verkligen skött om den väl. Lummiga träd som skuggar, fina perenna rabatter, buskar med ljuvliga bär. Det finns att ta hand om, men jag gör det med glädje eftersom det ger så mycket tillbaka. Inte bara ätbara saker, det är en fröjd för ögonen också och rofyllt att stå med händerna i myllan och bara få vara. Lugnet sänker sig och dagens stress försvinner undan för undan.

Alla sinnena får vara med på trädgårdskalaset

Eftersom vi bott här i två, snart tre år, har vi börjat sätta vår egen prägel på tomten också. Vi har försökt göra små oaser att njuta av på olika sätt. Hängmattan mellan äppelträden är en av oaserna. Dofterna av rosenbuskarna på sena sommarkvällar är en annan. Givetvis har vi både Louise Bugnet och Constance Spry för de ljuvliga dofternas skull!

Nästa projekt är att äntligen bli med växthus! Helt färdigplanerat är inte växthuset ännu, vi har några funderingar om vi bara ska odla i det eller även ha stolar där. Tänk så magiskt att sitta där på kvällen och läsa i skenet av ett stearinljus, sträcka ut handen och ta en tomat, physalis eller vad det nu blir som får bo där.